Språksvårigheter
Chattade med en kompis som flyttade till ett annat land dryga 1 vecka innan mig och även fast vi lever helt olika liv nu så känner vi oss ändå ganska lika. Han jobbar med allt du kan tänka dig, bor på Irland mitt ute i ingenstans medan jag tar hand om barn, kör en Range Rover, bor 1h och 30 min från New York City. Men mitt i allt det där så känner vi oss ändå rätt så små. Man är fast i sitt språk, kan inte vara lika spontan som med svenskan. Har svårt att slänga ut sig någon rolig kommentar och måste alltid tänka lite extra på hur man ska säga en mening. Visst kände man sig mallig innan man åkte, "Äh engelska blir inget problem, den kan jag ju så bra" men det är en helt annan sak att faktiskt bo i ett land där alla talar det flytande.
Jag vet inte hur många gånger som det känns som min tunga slår en knut på sig själv när jag ska prata eller att jag översätter ett ord rakt av, som imorse så sa jag "Tooth cream" istället för "Tooth paste" och min 3 åriga lilla flicka bara tittade på mig som om jag var efterbliven eller nått. Jag förstår 99,9% utav allt som sägs, men att prata är inte detsamma... Med barnen så flyter det på hur bra som helst, tänker inte lika mycket på hur jag ska säga meningarna utan bara kör på! Medan med föräldrarna eller någon annan vuxen får jag tunghäfta och kan knappt säga en mening.
Men försöker det gör jag verkligen! Dag in och dag ut, för jag vet att det här ska gå på ett sätt eller annat. Känner redan nu att det går och känns mycket bättre än vad det gjorde ibörjan. Så ett steg i taget Isabella, det här kommer du klara galant. Sen har jag allt något att skryta med när jag är tillbaka i Sverige.
Kommentarer
Anonym säger:
Halloj älskade Bellibell! Fantastiskt med bilen som du kör! Kör du barnen till skolan? Hoppas att jag snart får en liten bild på barnen och för höra hur din dag ser ut! - det är förskräckigt vilken orkan som drabbat New York och området däromkring. Vem är aunt Tish? Tänker på dej! Gullegull och puss o kram!
Trackback